Johannes Nielsen

1979 i Falkenberg

Johannes Nielsen är född och uppvuxen i Falkenberg, men bor idag i Beijing, Kina. I hans konst ställs vi inför mänskliga gestalter och hästar i brons, mer eller mindre frigjorda från verkligheten och i varierande grad av förstörelse.

"Jag har alltid fascinerats av kroppen, både som en yttre form men också som ett inre väsen. Som jag ser det så kan vi uppleva vår kropp på två olika sätt. Den ena är genom sinnena, som till exempel, syn och beröring. Det andra är när vi stänger ögonen. Med ögonen stängda ser vi inte längre konturen av oss själva, istället är det upplevelsen som definierar vår existens.

Jag minns som barn hur skrämmande det ögonblicket att stänga ögonen kunde vara. Mörkret var otäckt och oförutsägbart, världen runt om mig försvann. Jag minns hur min kropp kändes annorlunda, som om den konstant var i rörelse trotts att jag låg helt stilla i min säng. Ibland upplevdes den som något litet och skört, men andra stunder kunde jag också uppleva mig själv som något enormt och odödligt.

När jag skulpterar är jag inspirerad av erfarenheter av min kropp då mina ögon är slutna. Resultaten är små ögonblick, en insikt om vem jag är både inom och utanför min fysiska form. Jag vill på något sätt fånga den förnimmelsen och skulptera det till en fast form - till något som inte förändras, till kroppen jag inte kan se. Jag gör det så att jag kan återvända till denna upplevelse om och om igen. På så sätt tar jag någon form av kontroll, över något som konstant verkar vara i förändring. Slutligen, genom att modellera upplevelserna av mig själv till en skulptur kan jag inte bara se och beröra dem, men också dela dem med andra."